Kerstin Anckers finns inte längre bland oss.

Kerstin Anckers arbetar vid sitt skrivbord på Bonniers konstnärliga avdelning.
Foto: Herbert Lindgren, 1960, Stockholms stadsmuseums arkiv. CC: by-nc.

Text: Ludvig Grandin

Kanske skulle inte Kerstin gillat att jag skriver de här raderna på STG:s hemsida. Hennes åsikt var att Gillets uppgift inte var att hylla eller parentera gillesmedlemmar när de jubilerade eller gick bort. Gillet ska leva i nuet och vara en plats för utbyte av kunskap och erfarenheter och för trevligt umgänge.

Men det är svårt att inte för en gångs skulle trotsa Kerstin.

Kerstin var ett världsnamn inom kalligrafin, eller skönskriften som Kerstin ofta översatte till.

Hon föddes 1931 och började som artonåring på Konstfack för att utbilda sig till teckningslärare. Under utbildningstiden hade hon extraarbete som skrivare på Kungliga Utrikesdepartementets ceremonibyrå. Hon har berättat att det för den unga flickan bland annat innebar att bli inbjuden till spännande cocktailpartyn på olika ambassader i Stockholm.

När Kerstin fyllde 21 och blev myndig lämnade hon Stockholm för att utbilda sig till kalligraf och bokstavskonstnär vid Graphische Lehr- und Versuchanstalt i Wien.Ett år senare kom hon in på prestigeskolan Gewerbeschule i Basel. Där fick hon berömda lärare som Armin Hofmann, Theo Ballmer och Emil Ruder. Hon studerade efter ett schema speciellt utformat för henne av Armin Hofmann.

Hemma i Sverige igen fick hon många uppdrag som formgivare av texter till bokomslag. Då och då hittar man hennes alster från den tiden på antikvariat. Hennes bokstavsform är omisskännligt mjuk, smidig och samtidigt mycket stram.

Kerstin har gjort mycket, men hennes två mest kända insatser är nog kalligrafin till de många nobeldiplom hon skrev mellan 1962 och 1989, och arbetet med att utarbeta en ny handskriftsförlaga för den svenska grundskolan. Ett stort, krävande och sedermera kontroversiellt uppdrag hon inledde 1971. Resultatet blev en vacker tidlös cancellaresca corsiva anpassad för vår tids krav på tydlighet och lätthet att skriva.

Kerstin har också en roll i Gillets historia. När hon blev medlem i början av 1970-talet hade det bara under några år varit möjligt för kvinnor att bli medlemmar. Men Kerstin lät sig inte förskräckas. Snart kom hon med i Gillets styrelse och mellan 1974 och 1979 var hon Gillets ordförande. Efter ordförandetiden hade hon fortsatt olika uppdrag i och utanför styrelsen, Bland annat som kalasfurste och sammankallande i en utställningsgrupp.

Kerstin har undervisat mycket, bland annat på Konstfack. 1988 startade Kerstin sin egen kursverksamhet, Skrivskolan. I samarbete med tre andra kalligrafer höll skolan kurser i kalligrafi, handstilsvård, bokstavsteckning, förgyllning med mera på kvällar, helger och sommartid. När Skrivskolan lades ner 1995 var Kerstin med och omvandlade den till en förening, Kalligrafiska kretsen. Kretsen verkar idag som en Facebook-grupp.

Under tiden med Skrivskolan skrev och kalligraferade Kerstin en lärobok i kalligrafi, Från A till Ö, textning, handstil, kalligrafi. En bok att ägna timmar och dagar med för givande bokstavsstudier. Men också att njuta av genom att bara bläddra och titta i. När jag just nu gör det så hör jag genom Kerstins handstil tydligt hennes entusiastiska bestämda röst. Som inspirerat så många, och som jag vet fortsätter att inspirera.