Seminarieresa till Åland

Den 5 november 2013 arrangerade Håkan Lindström en öppen tillställning – en seminarieresa – för Gillets medlemmar och andra intresserade. Den första och mest dominerande frågan var den om utbildning i typografi. En givande dag till sjöss från Stockholm till Åland tur och retur. Vi tackar Håkan för detta fina arrangemang och hoppas på fler liknande initiativ!

RAPPORT FRÅN RESAN

av Håkan Lindström

 

Vi började alltså seminarieresan direkt efter den stadiga frukosten. Fyra timmar i konferensrummet. Den första och dominerade frågan var den om utbildning i typografi. Diskussionen flöt på fint, inläggen slöt an till de föregående på ett naturligt sätt. Inga longörer, alla relevanta.

Den högre utbildningen i Sverige skall som bekant förutom på vetenskaplig grund även vila på beprövad erfarenhet. Att typografin som ämne inte längre har det utrymme som vore det naturliga vid eftergymnasiala utbildningslinjer där grafisk kommunikation är ett huvudmoment bekräftades runt bordet.

Att arbeta med typografi kräver i likhet med andra kompetenser inom grafisk design förutom kunskaper framförallt praktisk färdighet parad med förmågan att se och avgöra vad som är bra och vad som fungerar. Detta är något som utvecklas över tid genom kontinuerlig övning. Idén att ’avverka’ detta och likartade ämnen i olika kurser är knappast fruktbärande.

Det skall sägas att vakenheten vad gäller typografi varierar mellan skolorna. På några är man ’på’, på andra uteblir kontakten med studenterna. Allt enligt vad några av seminariedeltagarna med erfarenhet från olika skolor berättade.

Vad göra? Två huvudlinjer presenterades till en början. En där ansvariga på någon eller några av högskolorna skulle kunna bringas till förståelse för vad fordras för att linjen skall kunna betraktas som yrkesförberedande i faktisk bemärkelse. En tidskriftsartikel med det ärendet av Lars E. Pettersson finns i koncept.

Den andra linjen baseras på föreställningen att typografi är en uttrycksform bland andra liknande, främst inom hantverk och konst där kunnande paras med kreativa förhållningssätt. Vidare grundas den på insikten om utvecklingen vad gäller typografins status och utrymme och att det därför i stort sett är lika bra att ge upp tanken på en meningsfull utbildning i typografi vid högskolor och liknande.

Den som därefter siktar på en framtid där typografi är en given del av yrkeskompetensen arbetar istället med eget lärande och hoppeligen i samverkan med andra i samma situation. Vad man behöver är kvalificerat material i generös omfattning, att ge sig in i: kommenterade förebilder med ljud och text som behandlar typografi från alla tider, i alla genrer, samt berättelser och instruktiva redogörelser för tillvägagångssätt. Allt inom ramen för projektet ’Inspiration och kunskap’!

Den stora fördelen med en sådan verksamhet i vår tid är att vi har tekniken på vår sida. Var och en förfogar över produktionsmedlen. Ekonomiskt är det framför allt en fråga om att dela med sig av sin tid. Publiceringen kostar inget och produkterna kan när som helst revideras när nya rön eller tankar finns tillgängliga.

Vad som ytterligare behövs är ett bärkraftigt upplägg gällande olika fungerande former för möten, samtal och handledning.

Till dessa båda linjer fogades så under resans gång en tredje linje genom Johanna Röjgård, nämligen den att starta en ny utbildning med typografi som kärnämne. Hisnande tanke! Men den slog rot och snart ersattes min tvekan med: Varför inte! Förr startade man på egen hand i olika branscher de institutioner man tyckte sig behöva för kompetensutveckling inom respektive fack. För trettio, fyrtio år sedan var det positivt att dessa skolor en efter en antingen blev högskolor i egen ordning eller kunde ingå som delar i större institutioner. Idag förefaller dock dessa vara på drift utan fokus på den yrkesförberedande uppgiften.

Det kan därför vara tid för ett omtag. Man kan i alla fall leka med tanken. Forma en organisation med mera idéer än yttre former med åtföljande ekonomiska krav. Men som trots det lätt kan ta gestalt när något skall genomföras. En organisation som borde ha ett namn som i det allmänna medvetandet placerar den vid eller något under normal högskolenivå. Och som lika gärna kan knyta an till yrkeshögskolan som den ordinarie högskolan.

För att nu återvända till förmiddagens diskussion kan man konstatera att ordet ’regler’ var i centrum. Någon, det vill säga jag, ansåg, och anser, att det över huvudtaget inte skall användas i samband med typografi. För flertalet , egentligen alla andra, föreföll det helt naturligt att använda ordet som begrepp för det vi lär oss och lär ut när det kommer till typografi. Efter hand uppstod väl i någon mån samförstånd så långt att ordet ’regler’ inte är det man för fram i första hand när man skall introducera nykomlingar i den typografiska gemenskapen.

Hur som helst var det vid hemkomsten läge för konsultation av ordbok och lexion och där bekräftas det jag kunde ana : ordets innebörd varierar från ‘riktlinje, bruk, det vanliga förhållandet’ etc till att inom filosofin beteckna ’det som bör ske’. Till skillnad från en lag, till exempel naturens och moralens, medger en regel undantag. Man kan alltså konstatera att innebörden av ordet regel kan variera med såväl tillfälle som person och dessutom är det sant som sägs att ingen regel är utan undantag.

I denna översikt över tisdagens aktiviteter är endast några av alla deltagare nämnda trots alla insiktsfulla inlägg men jag ville hålla den så här kort för att få iväg den tämligen omgående till alla seminariedeltagare i första vändan och sedan gärna till andra som visat intresse för vårt ’tilltag’ .

De båda första passen under förmiddagen har jag inspelade. Sammantaget får man en ganska rik bild av hur vi tycker och tänker om typografi idag. Ett dokument att gå tillbaka till när och om vi kan fortsätta processen.

Vad jag särskilt kommer att minnas av resan är hur vi mot slutet av dagen allesammans fick plats vid de två borden utanför caféet. Där fanns utrymme för ungefär halva styrkan men alla var där, samtliga i livligt samspråk med varandra. Ett fint moment och en fin dag i Stockholms Typografiska Gille.

Mitt tack till gruppen, medlemmarna och våra gäster

Klas Beckman
Anders Djerf
Jörgen Gedeon
Karin Hagelström
Kerstin Hansson
Eva Jern
Christer Jonson
Wolfram Krämer
Carina Länk
Lotta Lövgren
Örjan Nordling
Lars E. Pettersson
Marianne Pettersson Soold
Johanna Röjgård
Sofia Scheutz
Fredrika Siwe
Glenn Sjökvist
Nina Ulmaja
Hanna Werning
Carl Åkesson
och till vår särskilda gäst
Mari Berndal

/ håkan

BILDER FRÅN RESAN