I veckans Stil talade man typografi, bland annat om hur man i tidskriften Bang behandlar de utgångsrader som hamnar överst i textspalter. Tydligen var det helt oemotståndligt att i detta sammanhang dra in ett uttryck som förekom i den interna yrkesjargong som förr praktiserades på sätterier runtom i landet.
När professionen med början på 1950-talet sakteligen öppnades mot omvärlden slapp termen ut men var inte möjlig att använda obesvärat i dagligt tal.
Under årens lopp är vi sannolikt många som då och då försökt komma fram till en bekväm, nutida term för ’utgångsrad överst på sidan’. Förgäves dock men den här gången dök det lilla ordet ’lösrad’ upp, bara så där! Förvisso inte självförklarande men kort och effektivt och inte upptaget i annan betydelse. Kan dessutom tillsammans med ord som ’eliminera’, ’ta bort ‘ eller varför inte ’hämta hem’ fungera som beteckning för den aktivitet som väl fortfarande hör till god typografisk sed, nämligen – ’att hämta hem lösrader’
Mitt förslag är att Stockholms Typografiska Gille med den auktoritet vi kan tycka oss äga går ut med beskedet att vi från och med nu för in denna term som begrepp för den aktivitet som ger oss böcker och övriga trycksaker där alla sidor och spalter inleds med textrader på full bredd.
/Håkan Lindström
Rösta på ”Hämta in lösrad” här: http://horunge.se/
Jag vill uppmärksamma skribenten om att ”horunge” är ett utryck som fortfarande lärs ut på Sveriges designhögskolor och används i dagligt tal. Det är alltså i högsta grad ett levande uttryck – som diskuteras med anledning av att det är aktuellt snarare än att det är oemotståndligt att tala om det.
”DÖDSFALL” — ”BRÖLLOP” — ENKEL HORUNGE (om någon vet vad det innebär) — DUBBEL HORUNGE .
Är det verkligen nödvändigt att klåfingrigt skrota dom gamla fack-termerna? – Jag tycker ”LÖSRAD” är färglöst, korkat och onödigt.