Några minnen av Bo Berndal

Skrivet av Örjan Nordling

Det jag främst uppskattar med Stockholms Typografiska Gille är den åldersöverskridande kontakten mellan äldre och yngre typografer och formgivare. Under mina år som grafisk formgivare är det många personer som jag har fått råd och tips av och haft ett stimulerande tankeutbyte med. En av de personer som betytt väldigt mycket för mig är Bo Berndal, som gick bort den 16 maj i år.

Bo var min lärare, som gästlärare på Konstfack, och han var ateljéchef på Liber där jag sommarjobbade i början på 1980-talet. Ja, egentligen var det Johan Ogden, en annan sympatisk och duktig formgivare, som var min formella chef, men Bo fanns också där med sina logotypprojekt. Han arbetade bland annat med logotyper för Procordia och Utvecklings-fonden under den här perioden.

Bo var lättsam men kunde också vara bestämd. Jag minns att jag fick en rejäl åthutning när jag glömt att slå av lamporna i reprokameran, med påföljd att pappersoriginalet krullade sig. Den integritet som Bo hade var dock av det sällskapliga slaget, han var alltid stöttande och nyfiken på nya idéer.

När Galleri Hålet, som drevs av företaget BIGG (Berndal, Ingemarsson, Günther & Günther) arrangerade utställningen ”Fem formgivares hemliga typsnitt” 1988 fick jag vara med som yngste utställare. Det var i fint sällskap med Kerstin Anckers, Tom Hultgren, Johan Ström och Bo som alla visade sina opublicerade och sedermera framgångsrika typsnitt.

Många andra kan nog berätta mer om Bo som arbetskollega. Mina intryck baseras framförallt på de kontakter vi haft genom typtecknandet, eller typsmidet som Bo uttryckte det, och i Stockholms Typografiska Gille. Bo skickade återkommande korta brev, både handskrivna, med den omisskännliga kalligrafiska touchen, och lasertryckta brev satta med hans egna typsnitt. Han hade alltid de senaste digitala verktygen och använde dem för att utveckla sin design. Antagligen var han en av de första i Sverige som anammade typteckningsprogrammet Fontographer när det kom.

Så här skriver Bo i december 1993.

Hej Örjan

Hederlig rock (Jerrywi)

Vi på BIGG var på Börsen häromkvällen, käkade en bit (eller flera) och lyssnade på Jerry Williams med show. Som gammal typograf uppskattar man när det är ett jävla tryck. Jättebra alltså. Så jag gick hem & ritade en ”Jerrywi” men efter justering av alla brutna linjer blev det ett vanligt (men kanske hederligt???) schablonsnitt.

Det här brevet kom den 2 juli 1995 apropå mitt då publicerade typsnitt Nordling BQ.

Hej Örjan,

vad roligt med Nordling och det är ett mycket, mycket bättre namn än Medley. Men är det något speciellt tyskt att å- och ä accenter skall sitta lägre än i-prickar. [Jag fick arbeta hårt för att övertyga Berthold om att följa svensk diakritstandard, min not.].

Ett kuriosum. Jag blev med k@nelbulle på Internätet helt nyligen. Och den 17 juni satt jag i burken och kollade vem som vunnit 24-timmarsloppet på Le Mans. Jo, den kände finske tävlingsföraren J. J Lehto. Sen surfade jag bland fonter, och laddade ner en historisk font, kommenterad av språkprofessorn (?) vid Oregon University, J. J Lehto (!!!).

Hoppas du också får några kulor för Nordling och har roliga uppdrag. Snart stundar en fin höst och nästa vår åker vi båt till Grafikens Hus i Mariefred.

Önskar/hälsar 2B

Ett annat brev från 1996 berör just relationen till svenska ä- och ö-prickar.

Hej Örjan,

God jul och Gott Nytt År 97 och ett litet udda info jag fick för en dryg vecka sedan.

Bl. a. ett litet jippo med svenska ä- och ö-prickar. Jag övertalade Monotype i England att stava det barockinspirerade Läckö-typsnittet (fritt fixat efter ett odefinierat typsnitt importerat till Sverige 1660) med dubbla prickar över a och o. Seger över Imperiet.

Monotype (CD 6.0) har nu givit ut ett antal av mina typsnitt i serien Type Designers of the World. En svenskättling på Monotype i Palo Alto hade sett min Johabu någonstans (via Fontbolagets reklam). Det påminde honom om hans mormors dalecarliabonader. Så kan det gå.

Dessutom ville dom ha en del udda (?) fonter, som t ex runor. Jag plockade också in tecknet för ironi på några fonter, men kan inte själv kolla på deras CD om dom verkligen tagit med detta. Och bakgrundsuppgifter är inte med på alla.

Typografrid

Bo, 2b

Under min tid som ordförande i Gillet 91–95 kom det ofta förslag på programkvällar eller bara uppmuntrande hälsningar från honom. Eftersom han var en av få i min närhet, som handgripligen tecknade typsnitt fick jag också många goda råd av honom. Han var en utmärkt rådgivare, han var ju den förste Berlingpristagaren 1991, och i mina ögon vår främste typograf vid sidan av Karl-Erik Forsberg.

Bo Berndal var ett viktigt inslag i STG. Han var nästan alltid med, med sin omisskännliga bokstavskavaj, som medverkande i otaliga diskussioner och samtal, som arrangör av utställningar och programkvällar, som skriftställare, pedagog och som kunnig och engagerad åhörare. Följdaktligen var han hedersmedlem i Gillet. Senast i höstas deltog han och livskamraten Mari, på Gilleskvällen om Valter Falk.

När FamiljenPangea för vår kund SL anordnade utställningen ”Design: SL” på Spårvägsmuseet 2011 hade vi förmånen att intervjua Bo om hans arbete som grafisk formgivare i allmänhet och om uppdragen för SL i synnerhet. Det blev en spännande tidsresa från tiden som springsjas och bilmekaniker till en av våra mest framstående typografer och formgivare.

Jag kommer att sakna Bo, men framförallt kommer hans insats att leva kvar i framtiden. Tack Bo.

Örjan Nordling